Starten

1974 köpte jag min första fotoutrustning, en Nikon-kamera med flera objektiv, bl.a. Nikons supertele på 600 mm. Det var inte många privatpersoner som ägde ett sådant långt teleobjektiv på den tiden, men jag köpte det för att mitt stora intresse var att fota vilda djur ute i naturen.

     I början av 1990-talet köpte jag sedan in en bild-spelsutrustning bestående av tre datastyrda Zeiss-projektorer med tillhörande kringutrustning och därefter började jag producera bildspel från mina naturbilder som jag reste runt i föreningar och företag och visade.

Norska Turistbyrån köper mina bildspel

Eftersom jag gärna åkte till Norge och fotograferade så handlade två av mina första bildspel om norsk natur. På något vis fick Norska Turistbyrån vetskap om min verksamhet och 1996 kontaktade de mig för ett eventuellt samarbete. Det ledde till att de köpte in delar av mina bildspel för att sedan visa dem som reklam för Norge vid stora mässor i ett tiotal länder ute i Europa.

"Årets Nordmann"-utmärkelsen

Året därpå, 1997, fick jag veta att Norska Turistbyrån tillsammans med Norska ambassaden hade utsett mig till ”Årets Nordmann i Sverige”. Det var en nyinrättad utmärkelse som skulle ges till någon som ”gjort en extraordinär insats” för att främja Norge som nation. Jag var den förste svensk som skulle få utmärkelsen och det var pga. mina Norgebildspel som jag kommit ifråga.

Så på Norges nationaldag 17 maj fick jag resa upp till Karlborgs slott i Stockholm och under en högtidlig ceremoni ta emot utmärkelsen ur den norske ambassadörens hand. Jag var hedersgäst under den fortsatta kvällens festligheter och fick sitta vid honnörsbordet tillsammans med ambassadören, en norsk landshövding, en norsk operasångerska samt flera prominenta gäster. Maten och underhållningen var förstklassig, men omständigheterna var något främmande för mig. Jag är mer van att sitta ensam vid en lägereld ute i skogen än att föra mig i celebra societetssammanhang. Jag var glad över att ha fått vara med på en sådan tillställning, men ännu gladare när det var över.

Tävlingsfotografering

När jag började tjäna lite pengar på mina bildvisningar så startade jag en egen firma, Sylvans Foto, för att få lite bättre struktur på inkomster och utgifter. Jag provade även att tävla lite i fotografering och det gick över förväntan. Under några år så vann jag mer än hälften av alla fototävlingar jag ställde upp i, t.ex. så vann jag Naturklassen i Nordiska Fotosalongen, jag vann tidningen Vi Bilägares tematävling ”På väg”, och i ML Internationals tävling vann jag en resa till Tunisien.

Svenska BildvisningsKatalogen

När jag reste runt och visade bildspel så fick jag ofta frågan om jag kunde tipsa om andra duktiga bildvisare som föreningarna kunde engagera. Jag kände många fotografer som gärna ville komma ut och visa sina bilder, så det fanns både en tillgång och en efterfrågan men ingen plats där de kunde mötas. Därför startade jag år 2001 ”Svenska BildvisningsKatalogen”, ett internetbaserat skyltfönster där fotografer kunde visa upp vad de hade att erbjuda. Där kunde sedan föreningar, studieförbund, klubbar m.m. gå in och välja ut vilka program och bildvisare de ville engagera. Som mest bestod katalogen av nästan 100 fotografer och bildvisare från hela Sverige

Dokumentärfoto

Förutom naturfotografering så har jag även ägnat mig åt en del dokumentärfoto. År 2005 firade Ankarsrums Bruk sitt 350-årsjubileum. För att uppmärksamma det så fotade jag under 1 ½ år samtliga 180 anställda på Bruket när de utförde sina skiftande arbetsuppgifter. Från det digra bildmaterialet valde jag sedan ut drygt 1000 bilder som jag gjorde ett 2-timmars bildspel av med musik och kommentarer, och det jag gav ut på en dubbel-DVD. Sådana här dokumentationer blir väldigt fort historia. Idag när jag tittar på det här bildspelet ser jag att många personer inte finns i livet längre, liksom att arbetsuppgifter är borta eller förändrade.

Samarbete med musiker från hela världen

När man använder musik som bakgrund till bildspel så ska man betala avgifter till musikförfattare, artister och skivbolag, vilket kan bli väldigt dyrt. Men i några fall har jag lyckats få förträfflig musik helt gratis.

Till dubbel-DVD-skivan om Ankarsrums Bruk så behövde jag nästan 2 timmars bakgrundsmusik, vilket skulle ha blivit oöverstigligt dyrt om jag skulle ha betalat enligt de gängse tarifferna. Så jag letade i stället efter musik på nätet där artisten själv hade skrivit sin musik och gett ut den själv, då var det bara en person som ägde alla rättigheter. Efter att ha letat i veckor på nätet efter passande musik som skulle räcka i två timmar så hade jag hittat tre artister som uppfyllde kriteriet om att vara ensamma ägare till sin musik. Det var amerikanen Rick DeAguiar, australiensaren Sherif Francis och den italienske konsertpianisten Roberto Santucci.

Jag mejlade till dem och frågade om jag kunde få tillstånd att använda deras musik gratis till mitt bildspel om Brukets 350-årsjubileum, och de svarade faktiskt ja allihop, under förutsättning att de fick var sitt ex. av DVD-skivorna.

Jag har även haft ett liknande samarbete med Santec Music Orchestra, en sammanslutning av mycket skickliga instrumentalister från hela Europa.

”As an evidence of his being a tout court artist, Roberto Santucci has worked throughout his career with the most different kinds of professional artists, such as sculptor and painter Anna Izzo, the Swedish photographer Leif Sylvan and the Italian movie director Claudio Sestieri.”

Översatt

"Som ett bevis på att Roberto Santucci är en mångsidig artist så har han under hela sin karriär arbetat med de mest skiftande slag av professionella konstnärer, såsom skulptören och målaren Anna Izzo, den svenska fotografen Leif Sylvan och den italienska filmregissören Claudio Sestieri."

Inte illa att bli omnämnd i samma mening som världsberömda storheter som Anna Izzo och Claudio Sestieri!

Slutkläm

Har du orkat läsa så här långt så har du fått en liten inblick i vad jag sysslat med under mitt fotografiska liv. Naturligtvis hade jag kunnat berätta om många fler händelser men det får räcka nu, det blev långt nog i alla fall.

     Annars trivs jag bäst när jag får vandra omkring med kameran i skog och mark, eller kanske ännu hellre i fjällvärlden. Att uppleva naturens storslagenhet och ibland också kunna komma nära vilda djur ger en känsla som är ganska svårslagen, både spänning och avkoppling på samma gång.